Lila och gult påskens färger

Lila är kyrkans färg i fastan, men jakarandorna lyssnar dåligt. Enstaka eller gamla träd tycks blomma tidigare än de pampiga alléerna upp mot hotellområdet.

Om lila symboliserar fasta och bot i kyrkans värld, så kännetecknar den gula färgen glädje, som blommar ut i påskens firande.

Här har jag fångat det gula i skepnad av moderna sopmaskiner under de blommande träden.

Den gamla hederliga kvasten sopar än, gjord av palmens fröställning.

Fast på hamnpromenaden städar denna mackapär.

En annan nymodighet, som finns utplacerad lite här och där på stan, är denna stolpe för rökare. Har inte sett någon brukare ännu, men det finns inrättningar strax intill, som är mer välbesökta.

Hemma igen på terrassen med en tjock bok och full observans på kryssningsfartygen i Funchals hamn firas påsken bäst.

Cabo Girão

Igår föll det oss in att besöka Cabo Girão, bergsklippan som stupar 580 meter rätt ner i havet. En utfärd som är en obligatorisk sevärdhet för turister på Madeira.

Först år 2003 byggdes en linbana ner till havet för lantarbetarna, som under tidigare århundraden endast kunnat nå sina odlingar med båt. Där finns också en liten strand för badsugna utan anlag för svindel, bara att blicka ner får mig att hisna (det går förstås bra att blunda under färden). 

På klippan strax bredvid får man ha ögon i nacken när man rensar ogräs plus starka ben när skörden skall bärgas.

I diset i fjärran breder Funchal ut sig. Katedralen i staden är uppförd av block av tuffen utvunnen ur klippan vid Cabo Girão. 

En legend berättar att när Madeiras upptäckare Zarco första gången såg klippan i solnedgången, var den så rödlysande att han trodde att han nått djävulens port, varpå han vände sitt skepp. Girão betyder just vändplats.

Quinta do Lorde

På vägen mellan Canical och det kala hedlandskapet vid São Lourenco har en nyetablering av lägenheter och villor påbörjats invid en liten bukt.
Redan i april 2007 var Madeiras president här och invigde anläggningen. Men det tycks ha gått i stå och inga lägenheter är sålda. Servicen för båtfolket fungerar dock med bl a tvättstuga och gratis transporter in till Machico.

Modellen i försäljningslokalen ger en uppfattning om hur stort området är, men endast byggnaderna närmast marinan är så gott som färdigställda.

Byn ligger väl skyddad mot kalla vindar av höga berg på tre sidor och med sydsidan vänd mot Atlanten.

Nedfallna stenar här och där vittnar tyvärr om fara för större ras.

Restaurangens bakficka med utsikt över marinan hålls öppen.

De nästan färdiga byggnaderna längs med marinan.......

...och de tomma husstommarna bakom.

Kyrkan är på plats, också ett rejält plåtstaket som omringar hela området men inget byggarbete kan skönjas där innanför.

 Nedanför kyrkan har några fritidsfiskare det skönt i solskenet, de struntar nog totalt i det stora byggfiaskot bakom ryggen på dem.

Månne EU-bidragen ännu en gång kommit i fel spår? 



Rast - vila

Ibland behöver man stanna upp, varför inte i Idhults naturreservat i Östergötland?

Vid Idhults by finns ett gammalt odlingslandskap med stenröserika tegar och marker med intressant flora.

Byn har brukats under många århundraden och behållit sin ålderdomliga prägel ända in i våra dagar.

Genom reservatet går en vandringsled så man kan njuta av den storslagna utsikten över de skogklädda bergsryggarna och sjöarna i dalgångarna.

Eller skall vi rasta vid Tjelvars grav, en skeppssättning från yngre bronsåldern, på Gotland?
Enligt sägnen i Gutasagan skall Tjelvar, den förste guten, bott i närheten och begravts i skeppet.
Fast de första människorna kom till Gotland redan under stenåldern, så Tjelvar måste ha uppnått en ansenlig ålder om man skall ha tilltro till sägnen.




Inte långt ifrån Tjelvars grav återfinns denna viloplats på Gotlands försvarsmuseum i Tingstäde utställd.
Förutom museisamlingarna visas även en utställning om ryska ockupationen av Gotland 1808.

Vad sägs om den här rastplatsen? Jag höll på att sätta kaffet i halsen första gången jag såg denna promenad från vår terrass (förstora!).

Då är den här patrioten stadigare placerad i fosterlandet.

Liksom den unge försäljaren bakom sitt berg av frukter.

Klungan av turistande cyklister får här de sista instruktionerna innan avfärden mot Camara de Lobos på Praca de Municipio i Funchal.

Avslappnat men kanske ändå inte riktigt skönt någon längre stund.

Mås i vila vid floden Tejos utflöde i Atlanten.