Estreito de Câmara de Lobos

På slingriga vägar från Câmara de Lobos tar man sig upp till Estreito de Câmara de Lobos med stora bananodlingar längs med vägen. Då man kommer högre upp, ersätts bananerna av vinodlingar, som så här års ståtar med djupt rödbruna lövhyddor, senare under vintern fälls bladen helt och man kan se att mellan vinstockarna odlas andra grödor.

Vid infarten till byn har några tusenåriga olivträd planterats och i bakgrunden skymtar lapptäcket av odlingar av vin, frukt och grönsaker. 

Kyrkan, som sig bör, mitt i byn.

En välkomponerad utomhuskrubba med finurligt rinnande vatten framför kyrktrappan.

Varm mössa av den äkta, tjocka stickade sorten, som är så karaktäristisk för Madeira......

.....och några som bjuds ut till turisterna.

En antik besprutningsutrustning och....

...en fin gammal leksak i samma affär lockade, men var inreder man med sådana fynd?

Ägaren till den här butiken bjöd hem oss på ett glas likör och bolo de mel, plus... 

...att vi fick se hans julkrubba i vardagsrummet.

Ett talesätt på Madeira är, att när ett hus är försett med fler än två fönster på fasaden, är det ett förnämt hus. Vår värd är en förnäm herre, men så kör han också taxi på nätterna!

Från terrassen kunde man blicka in till ett femstjärnigt hotell, Quinta do Estreito, där mangårdsbyggnaden till en ursprunglig stor vingård numera hyser en elegant restaurang.     

Vingården breder ut sig i sluttningen nedanför restaurangen. Där odlar ägaren på 12 000 kvadratmeter mark vinsorten Verdelho, av vilket han tillverkar ett eget, mycket gott bordsvin.

Vägg i vägg med vår värd ser vi ett typiskt maderianskt hus med små figurer, som avslutar takfoten.

Nedanför skymtar en av livsmedelskedjan Sás senast öppnade butiker. Vilken synlig och fascinerande omdaning symboliserar inte denna gatukorsning. 

Tre små byar på Madeira

Vi valde solkusten, som är full av ljus och färger och sockrad med små hus utspridda på sluttningarna, för vår  söndagsutflykt.

Vägen går väster ut ur Funchal mot Câmara de Lobos, staden med de färggranna fiskebåtarna och med vinodlingar och bananodlingar uppåt land. Fortsätter sedan till Ribeira Brava och längs med kusten till Ponta do Sol, som namnet anger, har den de flesta soltimmarna på ön.Vägen fortsätter i  mjuka kurvor och går ibland nästan ända ner till havet.

Sedan följer Madalena do Mar, med en vacker strandväg mellan havet och fiskarnas småhus och därefter Calheta, som betyder "liten vik".

På Madeira finns många orter utan "eget" namn. Det vill säga, de kan heta Estreito da Calheta som betyder "Nära Calheta" eller till exempel Lombo da Rocha i översättning " Ryggen på Rocha".

I byn ovanför Calheta, Estreito da Calheta, med en vidunderlig utsikt över hav och berg, stannar vi för en förmiddagsfika och en promenad.

Området kring kyrkan har fått en nyanlagd park med mjuka gräsbevuxna kullar, lekpark och modern belysning, påminnande om forna tiders galgbackar!

Vid denna anspråkslösa julkrubba, intog vi vår medhavda lunch.

Den lilla hunden vaktade idogt husses plantering bunden med en kort repstump.

Nästa stopp på resan är i den traditionella fiskebyn Paul do Mar, med vindlande gränder, en ståtlig man på ett stort stenblock och med början till helrenovering av byggnaderna närmast havet. 

Ställningen hålls på plats med snörstumpar och krokar i fasaden.

Redan vid torget i grannbyn hälsar skyddshelgonet oss välkomna i Jardim do Mar. Byn är omgiven av dramatiska berg, stora bananodlingar, en fantastisk strandpromenad med chans till underhållning i form av surfing. 

Några surfare väntade på lämpliga vågor, men plaskade mest omkring.

Jardim do Mar är känd över hela världen för att vara den bästa surfplatsen på Madeira.

Stora tävlingar har tidigare förekommit här såsom år 2000 Red Bull Big Wave Challenge och 2001 World Surfing Championship. 

  

  

  

Stillsam promenad från Praia Formosa till Câmara de Lobos och åter

En gångväg har skapats mellan Praia Formosa och Câmara de Lobos, den invigdes i maj 2011.

På lördagen kunde vi njuta av ett fantastiskt väder med sol och lagom svalkande vind. Dagen inbjöd till en premiärpromenad längs den senast upplåtna vandringsleden.

Här kan man sola på svart sand och lite längre bort vingla omkring i strandkanten på klapperstenar eller besöka en liten lunchrestaurang.

Men vi undrar vad som gömmer sig bakom nästa krök.

Ett hotell förstås.....

... och en övergiven cementfabrik.

Strax därpå blir vyn betydligt mer intagande och dramatisk, när vi får en första blick av fiskebyn Câmara de Lobos med den ståtliga havsklippan Cabo Girao i bakgrunden. Klippan som länge omtalades som världens näst högsta havsklippa, efter ett stup på Formosa, har nu degraderats till den tredje högst uppmätta klippan i guideböckerna, utan att nämna var den nuvarande tvåan återfinns! 

Promenaden in mot byn kantas av byggnader av de mest skiftande storlekar och former. Vad har det lilla konformade huset haft för funktion tro?

Färgsprakande är livet i hamnen.

En farkost med förpliktigande namn.

Ett haveri med lyckligt slut fick vi bevittna på hemvägen.

Santa Maria, med sin last av semesterfirare, passerade oss så tyst och snabbt att fotografen inte hann med.