Engenho är ordet för uppfinningsrikedom på portugisiska (engenheiro = ingenjör) och används som term för sockerbruk och tillhörande faciliteter såsom mark och odlare med kunskap om sockerproduktion och skörd.
Vi besökte Porto da Cruz på Madeiras nordkust på jakt efter ett sockerbruk.
I dag finns ännu tre sockerfabriker för sockerrör och tidigt i april sätter maskinerna igång för att göra om råmaterialet till melass (sockerrörssirap) och rom. Det går att besöka tillverkningen och se hur processen går till vid Ribeiro Sêco i Funchal, Calheta och i Porto da Cruz.
Madeira, tillsammans med Azorerna, blev på 1500-talet de största sockerleverantörerna i världen av den vara som förr i tiden kallades för ”det vita guldet”.
Marken här var mycket svårodlad och man tog hit slavar från Afrika för att arbeta i sockerkokerierna och kvarnarna. På den här tiden var sockret en lyxvara och i och med att plantagerna växte blev det allt mer ett viktigt tillskott i den lokala ekonomin. Sockret från Madeira var känt över hela Europa och hit kom många handelsmän och försäljare för att slå sig ner i Funchal med omgivningar och överallt tillverkades mängder av socker. Funchals hamn var ett viktigt centrum för sockerhandeln och hit kom köpmän som handlade med olika varor, som verktyg, tyger, lera, järn, kött, salt och olivolja i utbyte mot sockret.
På museet Museu de Arte Sacra i det gamla biskopspalatset vid den södra sidan av torget framför rådhuset i Funchal, finns en unik samling av flamländsk konst från 1500-talet som hamnat på Madeira i utbyte mot socker.
Sockermuseet Museu Cidade do Acúcar finner man nära katedralen i Funchal. Här demonstreras betydelsen av sockret för Madeira genom föremål och bilder från främst 1500-talet. I mitten av detta sekel exporterades 4 500 ton socker årligen och försörjde därmed större delen av Europa med socker.
Bland annat kan man se de formar som sockermassan formades i till sockertoppar. Sockertopparna är avbildade på Funchals stadsvapen och visar hur viktigt sockret var för ekonomin.
Mot slutet av 1500-talet avtog tillverkningen på grund av att överproduktion och sjukdom slog mot sockerröret och gjorde att odlingarna minskade. Brasilien, som på 1500-talet kom i portugisisk ägo, övertog Madeiras roll som sockerleverantör till Europa.
Åter till Porta da Cruz där sockerrörshögarna växer sig höga runt knutarna på bruket i slutet av mars.
Rören matas in på gaveln och sedan.....
..drar processen igång med den ålderdomliga utrustningen som ger en atmosfär av gammalt sockerbruk från förrförra seklet med sina pressar och stora kopparfat.
Förutom socker och melass tillverkar man också brännvin (aguardente) av sockerrör. Sockerrörsbrännvin är en av ingredienserna i den lokala drycken Poncha, som är Madeiras traditionella drink som innehåller vit rom, citronjuice och honung.
Man tager vad man har till hands för att hålla mot vinddraget i dörren till den lilla provsmakningsvrån.......
....här samsas gamla och nya metoder.
I den traditionella kakan Bolo de Mel är huvudingrediensen sockerrörssirap. Den är känd över hela världen och innehåller dessutom vetemjöl, vegetabiliskt fett, socker, kryddpeppar och torkad frukt. Enligt traditionen ska kakan brytas och inte skäras med kniv. Det görs också goda småkakor av sockerrörssirap.
