torsdag 21 november 2013

Quinta do Lorde, ett ödsligt äventyr

















Quinta do Lorde, en bebyggelse i ett flackt, gräsbevuxet hedlandskap helt utan träd på halvön São Lourenco, är nu färdigställd med byggnader till sin utformning väl anpassade i miljön. Resultatet är bedövande vackert men ödsligt. 
Vid en första anblick lika tomt som vid de tidigare besöken genom åren.



Men några katter har tagit in på resorten och......



.....hotellpersonal susade fnittrande omkring i miljövänliga golfbilar.



Det femstjärniga hotellet är öppet, men inte en enda gäst strövade omkring i backarna eller vid marinan.


Området är bilfritt och man hänvisas som besökare direkt ner i garaget under kyrkan.

Här börjar ett äventyr likt Alice möte med den jäktade kaninen.

Man möts av en stor tavla indelad i två avsnitt, en för hotellgäster och en för övriga, som beskriver hur parkeringen går till. Vi, som tillhör de övriga, skall före utfärd betala i en maskin och få en ny biljett. OK, det löser sig tänker vi, parkerar och vandrar ut i de fina environgerna. Vid återkomsten börjar det bli lite klurigt. I garaget står bara vår bil och två andra fordon, så vi har god överblick över betonggolvet. Men ingen betalmaskin hur vi än ser oss omkring. Vi antar att allt är så nytt, så den inte kommit på plats och kör fram till bommen vid utgången och viftar med det lilla kvitto vi fick vid infarten framför ett rött fönster och en robotröst upprepar nu ett, för oss, obegripligt meddelande.
Vi trycker på informationsknappen och en vänlig dam från hotellet frågar om vi är gäster eller tillhör dem som skall erlägga avgift. Eftersom det är betalning som gäller, skall vi återvända till infarten och där göra rätt för oss i en maskin. Vi hittar ingen maskin! Åter ett samtal med hotellet, där de envisas med att maskinen skall finnas vid entrén. Nej, vi ser ingen maskin och de beslutar att komma ner och visa oss. En mycket emabel ung herre från Schweiz kommer i samma ögonblick som maken öppnar en stängd dörr och där, heureka, står maskinen. Dock slocknar ljuset i det fönsterlösa rummet efter 30 sekunder för att sedan tändas varje gång man öppnar dörren. Alltså behöver man vara två personer för att kunna lösa nytt kvitto. Jag fick 5 cent för mycket tillbaka i automaten, förmodligen för att den förra besökaren snabbt rusade ut ur mörkret och missade växeln.  
Nu visade det sig att den hjälpsamme mannen hade goda vänner i Sverige och att han skulle heja på svenskarna under kvällens playoff match mot Portugal. Samtalet tog nog lite tid och när vi kom till utfartsbommen fungerade inte biljetten i alla fall!!!!
 En städerska med famnen full med lakan tog kontakt med hotellet, som till slut öppnade bommen och vårt äventyr i underjorden var till ända. 


På lång sikt gav denna EU-satsning inte många arbetstillfällen.

          


2 kommentarer:

  1. Något liknande hände oss i Oslo för länge sedan. Jättejobbigt att vara så utlämnad åt tekniken!
    Margareta

    SvaraRadera
  2. Varför så tomt ?? Fantastiska bilder och ett mysterium. Tack för det !

    Kram
    Anci

    SvaraRadera