Sedan vi krattat, sopat, spolat och börjat tvätta fönster och fönsterluckor efter trädfällningen hemma vid husknuten tog vi oss till en skog fredad för motorsågar.
Upptagen på UNESCO:s världsarvslista sedan 1999 finns Parque Natural med dess Laurisilvaskog, vilket borgar för att Madeira för all framtid åtagit sig att vårda och skydda området.
Lagerskogarna finns i bergen på 300 -1300 meters höjd, där temperaturen är relativt låg och fukt, dimmor och moln dominerar. Det var i huvudsak skog av lagerträd som täckte hela ön Madeira när den upptäcktes. Därav namnet Madeira som betyder trä på portugisiska.
Stigen följer den fridfullt skvalpande levadan....
....men de tidigare om åren så livliga forsarna strilar endast.
Akaciorna dignar av blommor och doften blir stundom väl stark.
Vi vänder vid Pico das Pedras där citroner samsas med blommande körsbärsträd.
Skämtsamt kallar vi den här promenadvägen för pensionärslevadan, eftersom stigen längs levadan är bred och kantad med trevliga rastplatser.
Utsikten över Santanabygden är hänförande....
....liksom upp mot de 1800 meter höga topparna.
Lager, lager, lager så långt ögat kan se. Blickar man ut över en lagerskog verkar den bestå av en och samma trädsort, men botaniker och befolkningen kan särskilja ett tjugotal olika sorter.
Den lager vi förknippar med lager och som ger de lagerbärsblad vi använder i vår matlagning växer dock inte här.
Dominerande i laurisilvaskogen är kanarielagern, som av maderianerna kallas louro.
Dess olivliknande svarta frukter pressades förr i tiden till olja, som användes till belysning i hemmens oljelampor.
Smala kvistar av trädet används till smakgivare till de traditionella spett, när man grillar köttbitar till den populära rätten espetada. Torkade blad används som krydda när man marinerar köttet inför grillningen. Även om lagerbärsbladen inte är "äkta" ger de en mild och frisk smak till köttet.
Tillbaka vid startplatsen märker vi att många tagit sig hit upp för att insupa ren luft, vandra och....
... grillningen är i full gång i det lilla pepparkakshuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar