Ett upprop om att sammankalla studentklassen väckte många hågkomster. Småskolan och folkskolan i Bromsten knackar på i det dunkla minnet, men det visade sig vara svårt att hitta bilder från skolbyggnaden.
Några bilder på Bromstens station, som låg vid järnvägen mellan Stockholm och Västerås får duga som illustration till en barndom på 1940-talet.
Att lägga pengar i en liten trälåda, skjuta in den till järnvägstjänstemannen innanför en glasruta och få tillbaka trälådan bredvid med växelpengar och biljett fascinerade en liten flicka med dockskåpsdrömmar.
Järnvägsövergången passerades på vägen till och från skolan. Vanskligt då bommarna gick ner och vi hade kopplat ihop flera sparkstöttingar och fått upp en rejäl fart. Då var det bara att köra in i villastaketet vid modistens hus.
Stationshuset tycks ligga i bakgrunden på bilden ovan. Den rörformade byggnaden
ungefär mitt i bilden är antagligen ett skyddsrum byggt av betongringar, vanligt på många järnvägsstationer. Gluttade in i röret en gång i slutet på 40-talet. Där stod en massa cyklar.
Järnvägen mellan Stockholm och Västerås öppnades 1876.
Lokaltåg vid Jakobsbergs station 1966. Denna typ av vagnar och lok trafikerade banan till 1968 då pendeltågstrafiken startade.
Spånga station från 1970-talet.
Till Lövsta sopförbränningsstation gick dagligen tåg med många vagnar, som var barnens nöje att räkna. Ett annat tåg att hålla reda på, var ett orange snabbtåg som passerade vid lunchtid, då var det dags att avbryta leken och springa hem och äta.
År 1905 fick Bromsten en stor institution, Fristad. Där fick ungdomar med problem yrkesutbildning. Fristad lades ned redan 1920 och gjordes om till ålderdomshem. Den praktfulla byggnaden är numera Waldorfskola.
Här genomfördes skärmbildsundersökningar på skolbarn från Bromstensskolan på 1950-talet, vill jag minnas.
Bron vid Sundby, med vattnet kvillrande under broplankorna.
Kiosken på andra sidan var målet vid sällsynta tillfällen och naturligtvis ett besök vid den fantasieggande runstenen vid....
...nuvarande Sundbyskolan.....
...med den tolkade texten
På väg till kiosken passerades Frölings Livs, den fanns kvar ännu på 70-talet, när jag återvände till hemtrakterna.
Uppför trappan, som skymtar till höger på den stora byggnaden, gick jag med min mamma när håret skulle klippas och "tunnas ur" på damfriseringen. Någon urtunning är inte aktuell i dagens läge.
Här fanns en ritual jag tyckte om. Kassalådan plockades fram och placerades i frisörstolen för mig att sitta på under friseringen. Efteråt fick jag kika i lådan med dess alla fack för växelpengar.