Grinden står öppen till den gamla, vackra parken med de majestätiska träden uppe i Santo António da Serra. Parken tillhörde en gång den engelska familjen Blandy.
Den ägs idag av staten och har under de senaste åren blivit varsamt upprustad. De knaggliga, stensatta trädgårdsgångarna är välsopade, alltför vildvuxna och åldriga träd har huggits upp, azaleahäckarna är gallrade.
Hit kom engelsmännen på 1800-talet och fann en natur som påminde om hemlandet och i vilken man bättre än på många andra ställen på Madeira kunde anlägga "engelska" trädgårdar på de plana ytorna.
Både öns innevånare och turister vandrar, picknickar och låter barnen bekanta sig med djuren i den lilla zoologiska trädgården.
Minigolfbanan ser lite bedagad ut.
Den stora, rosafärgade huvudbyggnaden finns kvar.
Längs trädgårdsgångar, kantade med pampiga träd och blommande buskar, vandrar vi till Miradouro dos Ingleses, engelmännens utsiktsplats, varifrån man vid klart väder har en hänförande utblick över Machicodalen.
Vi hade oturen att skåda ut över dalen den första mulna dagen på fem månader!
