Äntligen nådde vi toppen av Pico do Arieiro

                          

                                                                                                           

     

På TV kunde man i februari 2010 få veta, att den portugisiska regeringen, efter många år av osäkerhet, beslutat att uppföra en militär radarstation på toppen av Pico do Arieiro, ett av Madeiras populäraste turistmål.

                                                                         


.




 I augusti samma år tänkte vi fara upp och se hur långt bygget framskridit men stoppades av en vakt, som meddelade att sommarens enorma brand på Madeira ännu ej var släckt på Pico do Arieiro.

Vi vände om, men gjorde ett nytt försök efter några månader, för att åter igen bli stoppade. Nu var det för mycket snö!

Men tredje gången gillt och vad möter oss, en enorm golfboll!

Toppen myllrade av turister och alla frös i den kalla vinden.

En och annan startade sin bergsvandring härifrån, för att nå Madeiras högsta topp Pico Ruivo.

                                                              

Pico do Arieiro är skyddsområde och har den högsta nivån av skydd inom Europeiska unionens lagstiftning!

Toppen är den enda kända häckningsplatsen för en liten sjöfågel, Zino Petral, en globalt utrotningshotad art, med endast 65 till 80 par som återfinns på Madeira. Bränderna 2010 dödade tre vuxna fåglar och 65 % av ungarna.

Invånarna i Nunnornas Dal i närheten av häckningsplatsen, hävdade länge att de nattliga klagande lätena från fågeln under häckningssäsongen var röster från avlidna nunnors själar!
                                                          
Birdlife i Portugal har sedan år 2000 motsatt sig byggandet av denna radarstation på  Pico do Arieiro. De har varit oroade att dess konstruktion och drift kan ha negativ inverkan på den lilla sällsynta fågeln.
Men tyvärr visade det sig att inga argument var tillräckliga för att övertyga myndigheterna på Madeira eller de på fastlandet att planerna borde stoppas.

                                                         

                                                    

Banana da Madeira

En presentation av Madeira startas med fördel i saluhallen, Mercado dos Lavradores, belägen i Funchals äldsta stadsdel.
Invändigt ger marknaden ett ljust intryck tack vare sitt atrium. Från galleriet, en trappa upp, får man en god överblick över det mångfärgade sortimentet av blommor, frukt och grönsaker. Varje årstid har sitt speciella utbud, men alltid hela berg av bananer.

Bananerna har på "krokiga sjövägar" kommit till Madeira, där den odlats sedan 1500-talet. Frukten kommer ursprungligen från Sydostasien, där arabiska sjöfarare förde den vidare till Afrika. Portugiserna upptäckte bananens läckerhet och tog den med sig hem till Europa.

Madeiras speciella banan är dvärgbananen endast 8 till 10 cm lång. Den är mycket söt och trivs utmärkt i det subtropiska klimatet. Bananen är dock känslig och lämpar sig inte för långa transporter.

De bästa skördarna får man längs kusten, men ända upp till 300-400 meters höjd trivs den.

Bananplantan växer upp på ett år och ger en skörd på 30-40 kilo. Den blir 5 till 10 meter hög om man räknar med de stora bladen, själva stammen är bara cirka 1,5 meter. När bananstocken skördats blir stammen utnyttjad till kreatursfoder och de torra bladen används till att binda upp vinplantor med.

En planta producerar en blomma från vilken den enda bananklasen utvecklas. Medan bananklasen växer, kommer det ut små skott från rötterna. Då klasen har skördats, har plantan gjort sitt och bonden hugger av den och låter det kraftigaste skottet bli kvar. En ny planta är på gång! 

Buller och bång på Madeira

Man håller på att lägga ner rör på vår gata och ett mobilt trafikljus har blivit placerat vid vår bil. Intervallerna är långa och bussarna står i långa rader och osar under det att en hjullastare och en grävskopa turas om att böka i gatan.

Här verkar det som om det bara är en som arbetar, men för det mesta är det full fart på gubbarna.

Plötsligt har ett vattenrör sprungit läck. Inget vatten till vår fastighet, men vi har en reservtank på den övre terrassen. Fast det vattnet måste kokas innan man dricker det, eftersom tanken är gammal och mestadels står vattnet stilla där flera dagar i sträck.

Många turer till sopstationen har det blivit för att bli av med säckar fyllda med kvistar, vissna palmblad och uttorkade krukväxtrester.

På kvällarna kopplar vi en lakritsremsliknande kabel på diagonalen i vardagsrummet mellan datorn och TVapparaten och kan sedan avnjuta såväl Pengarna på bordet som Bonde söker fru och andra svenskproducerade underhållningsprogram.

Härom kvällen just när "straffet" skulle utdelas i Helt magiskt, brakade det till något alldeles rysligt i köket. Kylskåpsdörren har lossnat och fallit ut på stengolvet var min första tanke. Men det var bitar ur spiskåpans insida som rasat ner med kraft över spis och bänkar.

Det var i alla fall ingen vettskrämd katt som fallit ner, som tidigare har hänt.

Sedan katten ramlat ner har vi fäst myggnät i gluggarna på vår ståtliga skorssten.