fredag 6 december 2013

Det var en gång....





Ett djärvt språng från Afrikas västkust och portugiserna kunde på 1400-talet ta en skogbevuxen ö i besittning. De gav ön namnet Madeira, träd på portugisiska, eftersom en kompakt skog, av främst lager, täckte ön. 



Branta berg stupade ner i havet och höga massiv avtecknade sig inåt landet. På 1600-talet framfördes en teori om att ön kunde vara resterna av den sjunkna kontinenten Atlantis. Nutida forskare vet att vulkaner på havets botten skapat ön.



Dramatik har också utspelat sig vid Ponta do Garajau, där idag en stor kristusstaty blickar ut mot havet med vidöppen famn. Turister lockas dit av den vackra utsikten från i öster São Lourencohalvön till i väster huvudstaden Funchal. En linbana transporterar besökare ner till stranden med dess restaurang och badplats.
Få är dock medvetna om uddens makabra förflutna.


Turismen liksom vinhandeln på Madeira är starkt förknippad med engelsmännen. På 1700-talet byggde de förmögna britterna, på särskilt natursköna platser, sina herrgårdar med vackra parker.   




Före 1770 förbjöds personer som ej hade romersk-katolsk tro att begravas på ön. De flesta britter som levde här var protestanter.


Bild

Ponta do Garajau var en plats få ville besöka, eftersom många gjorde sin sista resa härifrån ner i det klara, djupa havet.